saltglad

Dagarna går.
Jag fördriver dem inte.
De passerar.

Jag drömmer att jag är i ett hus med ett enda rum från mark till nock. Det kittlar i magen när jag flyger fram på en jättelik gunga.
Men ju högre jag gungar,
och ju härligare det känns att flyga,
desto hårdare slår jag i väggarna på båda sidorna.
Dunk
Dunk
Dunk
Dunk
Och jag kan inte stanna.