botten på toppen
Tiden springer förbi mig på båda sidor. Svisch säger det och så har jag klarat ännu en vecka men ändå kan det inte gå fort nog. Fyra månader har jag varit här. Det känns som en evighet. Jag längtar så grymt mycket tills jag kommer hem. Då ska jag ha ett stort kalas för alla jag känner! Jag ska umgås med människor, inte för att slippa vara ensam eller för att dem vill vara snälla, utan för att jag vill vara med dem och för att de verkligen vill vara med mig!
På veckorna längtar jag efter helg. Det är så grymt påfrestande och utmattande att vara med Lidia (det händer att jag är både gråtfärdig och har huvudvärk på eftermiddagarna). Men då har jag åtminstone (minst sagt) något att distrahera mig med. På helgerna är jag helt slut och lämnar mig åt mig själv och mina tankar.
Jag längtar hem varenda lördagskväll. Längtar så att det gör ont i mig! Och det känns som om jag ska gå sönder när jag rastlös går mellan mitt rum-hallen-allrummet-köket-toaletten och tillbaka igen. Det händer att jag går ut på promenad. Men då vet jag aldrig vart jag ska utan det slutar med att jag går i cirklar runt på gatorna utan att riktigt ta mig någonstans. Det är inte lätt att ta sig någonstans när spelplanen är rund.
...jag bor vid en rondell.
("Jag vill inte komma på nå'n pluppchans, jag vill komma härifrån!")
Jag sitter i min säng och solen skiner in genom fönstret. Molnen har sopats bort från himmlen och Lidia har slutat gråta på andra sidan golvet. Mitt golv är hennes tak. Jag bor högst upp i nr 13.
Ibland är det verkligen botten på toppen.
...tycker synd om dig.Vi tänker på dig varenda dag. Mormor pratar om dig och vi tycker du är så duktig som klarar av detta. Idag har vi varit med henne i Lidköping för att hon skulle få handla julklappar. Hon ville "klara sig själv" och hade försökt handla i Götene häromdagen, men hon fann inte det hon ville köpa. Hon var uppriktigt ledsen så jag lovade henne att ta henne till sta`n för att hon skulle kunna shoppa. Det blev julklappar till små bebisar och en något större tjej och till din mamma o pappa (och till oss, jag fick blunda lite). Det var en nöjd mormor som vi lämnade av hemma för en stund sedan.Tiden går fort snart har du klarat av hälften och då kan du börja räkna ner. KRAMAR från moster
Jag känner igen känslorna du beskriver så. Även fast det är helt annorlunda här. Kallt, regnigt och... grått. Jag saknar dig, jag hoppas verkligen vi kommer kunna ses oftare när vi fortsätter våra liv på hemmaplan igen. Älskade hjärtat!
Jag vet att jag råkade posta en tom kommentr först :P
Det är inte lätt att längta efter något så mycket att det gör ont Jonna! Men jag hoppas verkligen att det inte alltigenom bara är lidande, och det tror jag inte heller, men lite hemlängtan kanske ändå är bra på ett sätt, för då vet man hur underbart det blir sedan när du kommer hem, när du är bland dom du tycker om! Och det där kalaset skulle jag väldigt gärna vilja närvara på, tror inte jag har sett dig på 6 månader nu, inte sen dagen balen var, det är väldigt lång tid. Men ta hand om dig nu, tänker på dig! Kramar.
