saltglad

Himmlen kastar ett vitt ljus över hela staden. det är lite fuktigt där det lilla, lilla regnet kommit åt att skvätta sina små ansträngda droppar. Det blåser i träden och jag har ont i halsen.
Det är höst idag.
Bestämmer mig för att ta en kopp te för att värma skavet men tar en Earl Grey, för den är inte lika god som English breakfast.
Jag är sådan, jag är lite snål och sparar det goda till sist.
Man dör inte av att längta lite. Lite väntan kan faktiskt göra att man uppskattar det mer när man väl unnar sig.
Eller får det man väntat på.

Idag kommer nog mamma Silvia hem. Och jag har sprungit omkring med folieinpackade paket med mat och plastpåsar med tvätt mellan mormor Marife och pappa Alberto.
Finns det ingen gräns på när det slutar vara okej att vara ett "vuxet barn"?
..särskilt när det är svärmor som behandlar en som ett barn.
Alberto har dessutom inte ens rört de där foliepaketen. Han äter förmodligen på restaurang varje dag. Marife frågade mig om han sover i sin säng eller är ute jättesent, men det vet väl inte jag heller (haha).
Jag har faktiskt annat att tänka på. (blinkblink)

plingeling