saltglad

Jag blundar och känner värmen omsluta mig som ett tunt lager tyg. Din axel känns så nära att om jag bara lutade huvudet liiite så skulle jag lägga kinden emot den. "Här kunde jag stanna för alltid" tänker jag men rättar mig genast eftersom dethär inte är på riktigt. "Jag kunde stanna vart som helst bara du var med mig." En suck tar sig ut mot universum och jag sjunker ner lite till på parkbänken. Det är så lugnt och skönt...

Plötsligt hörs en tillgjord hostning och jag öppnar ögonen med ett ryck. Nej, jag sov inte, jag hörde cykeln som körde förbi, men jag var inte beredd på att gubben på den skulle "väcka mig". Jag vänder mig irriterat mot honom men han är redan på väg bort. "Kan man inte få vara ifred?" Jag tittar på klockan och funderar på om jag ska gå tillbaka. Fast vid närmare eftertanke har jag ingen anledning att göra det förrän jag blir hungrig.

Jag satt där på parkbänken i nästan två timmar utan att göra något speciellt. Det var skönt att kunna njuta av att göra ingenting alls, att inte behöva göra något och inte heller KÄNNA att jag behövde göra något alls.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Igår fick jag positiv respons på ett artikelförslag till SKLT. Det ska skickas in i april.