saltglad

Jag öppnar fönstret och andas in två fulla lungor av sval nattluft som bär med sig en förnimelse av cigarettrök istället för dagens frityros. Spanska nätter är vackra. Visst borde jag nog sova nu, (trots att jag fick sms som berättade om morgondagens arbetsläge kl tjugo i ett). I andra änden av Europa sover de jag älskar allra mest. Vänder blicken mot norr. Höghusen skymmer horisonten och där stadens ljus slutar ser jag bara svart himmel. Efter sju månader i en storstad som gör mer skäl för namnet än Göteborg har jag nästan glömt hur månljus ser ut men jag vet att jag är omringad av gröna kullar, platser där man fortfarande kan häpnas över en stjärnhimmel med sådant djup att man kan ligga vaken en hel natt och bara beundra den. Platser där man kan höra tystnaden blåsa genom gräs och grenar. Känna jorden andas.

Kom att tänka på en saga som en älskad röst läste för mig en kväll för inte så längesedan. Den om de två världsledarna som hade varsin knapp som skulle spränga jorden om de tryckte på dem. Jorden var överbefolkad och människorna svalt ihjäl.
De hade makten att rädda hälften 
...genom att döda hälften.
(Eller minns jag fel?)
Hur många procent av jordens landyta är obebodd?

Min svenska småstadssjäl saknar skog och utrymme. Att kunna gå ut mitt på dagen  utan att möta en enda människa. Att kunna omges av levande ting som andas in det jag andas ut. Att stå på en strandkant och känna det stora blå med alla sinnen.
Det är frihet.
Hur många miljarder människor har aldrig upplevt det där?

Kan man förbjuda människor att bidra till överbefolkning? Döda människor för att undvika att människor dör och på så vis också rädda jorden?
Jag skänker plötsligt en tacksam tanke till alla De som aldrig skaffade eller kommer att skaffa barn. Överbefolkning är en etiskt/moraliskt jobbig fråga både på ett personligt och allmänt plan.

Ibland kan jag undra om det finns människor som lever sina liv utan att någonsin fundera på sånt här. Vore inte det ganska skönt på sätt och vis? Att bara vara lyckligt ovetande, som det heter.
Ibland är kunskap tung att bära,
men det är bara om man gör samma misstag som den okunnige som den burits i onödan.

Godnatt. Jag älskar er.