saltglad

Idag ar himmlen bla igen. Gardagens blixtar och dunder har dragit forbi och lamnat staden nyduschad. Klockan ar 11.31 och jag ligger i min sang och funderar pa huruvida jag ska jobba idag eller ej. Jag hinner kliva upp och kla pa mig innan sms:et om dagens arbete pinlgar ner i telefonen. Jag staller tekannan pa kokplattan och slar pa datorn, mest av vana. Ett nytt mail ligger i inkorgen och allteftersom jag laser detta far jag anstranga mig mer for att fortsatta andas lugnt. ANDAS!


Alltsa, visst ska man vara spontan. Kontrollbehov ar nagot som ofta ar negativt betingat. Jag forsoker hela tiden att jobba med min tidigare valdigt klena "ta-dagen-som-den-kommer-attityd" och visst klarar jag av att fa reda pa samma dag att vi ska resa fran ett stalle till ett annat, och jag klarar av att bli vackt pa morgonen av att fa veta vilken tid jag ska borja jobba. Jag tycker inte om det men det funkar! I alla fall, nar det galler saker som innebar en lite storre och langsiktlig forandring vill jag garna kunna forbereda mig mentalt ett tag. Sa nar jag laste det dar mailet imorse och tog mig igenom de spanska raderna fran min hostmam kan jag inte ra for att hjartat ville smalla ihop resvaskan och panikrusa till tagstationen.

Jag har lugnat ner mig nu (efter en kopp te, tva pepparkakor och en bulle) och det kanns inte sa panikartat langre. Forandring maste inte vara daligt. Absolut inte! Men det ar klart att det blir lite skillnad nar jag haft fyra manader pa mig att gora mig bekvam och sprida mina saker i hela lagenheten. Det ar klart att jag blir nervos nar jag far reda pa att det Om 10 dagar flyttar in tva studerande amerikanska tjejer som ska dela den har lilla bostadsytan med mig! Och det ar val inte konstigt att jag blir omtumlad nar Silvia sager att de ska ha en staderska som stadar deras sovrum en gang i veckan och att samma kvinna ska ta med sig deras mat varje dag och tvatta deras klader (Ey! Jag for gora allt sjalv!).

-Jag ber dig att ha dina saker i ditt sovrum sa kanske vi kan moblera om i sovrummet, koket och allrummet nu till helgen.

Wey, toppen det var jag upplagd for. Inte. Men nu nar jag har hamtat mig lite fran overraskningsmomentet sa kanner jag som jag kande i sommras nar det pratades om att jag skulle fa dela lagenhet (sedan dess har jag inte hort ett ord om det), det ar ju i alla fall en great big chans att fa ett socialt liv.
Januari-Maj...