saltglad

Ett vitt sken blixtrar till over himmlen. Jag glommer rakna men det skiljer minst tio sekunder mellan blixt och dunder. Jag har knappt varit utanfor dorren pa fyra dagar pa grund av att jag bara har tygskor, pumps, flip-flops eller nagra nummer for stora skinnstovlar att klafsa fram genom vattenpolarna i. Det luktar unket ur alla avlopp och Silvia berattade idag att det aldrig regnar sahar i Sevilla. Alla brunnar och floder (haha floder ar det inga men jag kan ju inte skriva bokstaven...!) ar fyllda upp till bredden och det har regnat in hos nastan alla hon kanner! (Vilket bevisar att husen har inte ar byggda for regn). 2009 flyter smutsigt genom staden. Valler upp ur alla brunnar, samlas i polar pa trottoarerna och kanns anvant och ...slut. Visst vet val jag att alla forsoker fa ut det sista ur det gammla aret. En tub som man rullar och viker och trycker ihop for att klamma ut det allra sista ur. Nyarsafton. Festernas fest? Kanske. For manga ar det nog sa i alla fall.

Jag fragade Alberto vad som hander imorgon. Han tittade pa mig med rynkade ogonbryn.
-"Que?"
-Ja.. ehm, vad ska vi gora imorgon? Forsoker jag igen, lite osakert.
-Vad ar det imorgon? Fragar han och verkar fortfarande som om jag pratar om Kalle Anka och luciatag.
-Ehm, jag vet inte... Stammar jag fram eftersom jag plotsligt glomt vad "nyarsafton" heter pa spanska.
Men da fattar han plotsligt galoppen och borjar rota i sina fickor samtidigt som han sager
-Men, ar det den 31 imorgon? Eller... ar det tisdag eller onsdag idag? Han har fiskat fram sin mobil och tittar. Jaha oj, ja det ar visst imorgon. Vanta lite sa ska jag ringa och fraga lite...
Hmm... ja alltsa, jag kande att den daliga framforhallningen fick en forklaring precis dar och da.

Nu pa kvallen ringde Mercedes! Hon sa att Alberto pratat med henne (om mig) men att hon ska aka till Huelva imorgon och kommer att stanna till den 4 januari. Hon beromde min spanska! Men jag hade verkligen varit kass om jag inte forbattrat mig ett dugg pa 4 manader. Hon sa att hon skulle ringa mig nar hon kom tillbaka till Sevilla.

Well, i slutandan tror jag att morgondagen kommer att se ut ungefar sahar;
Jag vaknar sent och slapar mig upp for att satta pa te. Om det inte regner far jag efter ett par timmar sms av Silvia och sa kanske vi gar ut pa promenad och tar en kaffe eller sa. Pa kvallen ska i alla fall dem ata middag med Albertos foraldrar. Jag antar att jag ar menad att folja med pa det. Pa kvallen far vi se om Lidias andra kusin Jose ar dar och ska gora nagot sa kanske jag kan hanga pa det (sa Alberto och Silvia).
Som ni ser, ganska manga "kanske" och "om" etc.
Men jag klarar mig. Jag klarar mig alltid.

Jag har fatt julkort och brev som jag tackar hemskt mycket for! Jag blir sa glad nar det ligger nagot annat an "telepizza"-reklam och sma fralsningslappar i mitt fack. Nagon dag ska jag faktiskt satta mig ner och svara pa allihop*. TACK!

*Breven alltsa, inte fralsningslapparna.