Ordning är för idioter
Ha ha ha. Det blir visst bara värre och värre. Om jag var stressad av den lilla översvämningen så var det inget mot vad jag var idag. Det enda som var positivt (ja, eller det kan ju alltid vara värre har jag lärt mig) var att Lidia var lugn och på bra humör hela eftermiddagen.
...Och precis Nu fick jag reda på att det är fredagen den trettonde idag.
Jaa. Vad ska man säga?
Jag stod där mitt i röran och var så stressad att jag fräste.
Fritösen hade just gått upp till 200 grader och köksfläkten stod på max (men allt luktar friterat ändå så det kvittar). Lidia kom inspringande till mig och sa att hon kissat på sig så jag rusade förstås in i badrummet med henne. Det var bara pyttelite så jag frågade henne om hon inte behövde mer, men hon svarade så gällt och bestämt nej så jag tänkte mer på kvällsmaten. Knappt har jag hunnit resa mig för att leta reda på ett par nya byxor åt henne innan hon skriker att hon kissat igen!
Tala nu om för mig; HUR stor är sannolikheten att Lidia ska lyckas pricka preciiiiiis på en översvämningssensor i badrummet så att ett larm går igång i hela huset? (Otur eller vad?)
Ja så var det i alla fall. Ett larm som går, fläkten på max i köket, oset från fritösen, Lidia som PLASKAR RUNT i bara t-shirt och genomvåta kisstrumpor samtidigt som jag försöker att hålla henne från att smutsa ner golvet i hela lägenheten och ringer till Silvia på mobilen för att kunna stänga av det satans larmet! Jag lyckas inte ens med Silvias guidning stänga av larmet eftersom hon inte vet riktigt hon heller.
Jag ger upp och går för att tvätta Lidia och golvet. Medans jag yr omkring med golvmoppen lyckas Lidia slå in fel pinkod på min spanska mobiltelefon så att det enda den säger är "Blocked permanently call operator". Yeah Great! Nu kan jag inte ens ringa till någon! Skickade ett sms från min svenska mobil till min bäste vän (det spelar ingen roll vad du svarar bara att du svarar).
Och mitt i denna röra sitter Lidia på golvet och småpratar för sig själv och plockar med sina leksaker. Jag tar mig genast samman eftersom det är orättvist att jag fräser åt henne när det i själva verket är det gälla och oupphörliga ringandet av larmet som förstärker mitt tinnitus något så vansinnigt att jag tror jag ska bli galen. Maten blir klar på några minuter och Lidia är på bra humör men vill helst inte äta (fast jag tyckte inte heller att hemmagjorda pommes och fiskpinnar var någon höjdare...ibland är de så märkliga).
Lidia beordrade mig att sitta hos henne och sjunga när hon skulle sova. Självklart gjorde jag det.
Imorgon kväll ska jag sitta barnvakt.
Inte veckan som kommer men veckan efter det hälsar Vidar på (och jag får visa lägenheten, jag har frågat nu)
Jag är lugn och glad.
Det är bättre än bara bra.
Jag säger som såhär
(ni känner nog igen det)
-Ordning är för idioter, ett geni behärskar även kaos.
...Och precis Nu fick jag reda på att det är fredagen den trettonde idag.
Jaa. Vad ska man säga?
Jag stod där mitt i röran och var så stressad att jag fräste.
Fritösen hade just gått upp till 200 grader och köksfläkten stod på max (men allt luktar friterat ändå så det kvittar). Lidia kom inspringande till mig och sa att hon kissat på sig så jag rusade förstås in i badrummet med henne. Det var bara pyttelite så jag frågade henne om hon inte behövde mer, men hon svarade så gällt och bestämt nej så jag tänkte mer på kvällsmaten. Knappt har jag hunnit resa mig för att leta reda på ett par nya byxor åt henne innan hon skriker att hon kissat igen!
Tala nu om för mig; HUR stor är sannolikheten att Lidia ska lyckas pricka preciiiiiis på en översvämningssensor i badrummet så att ett larm går igång i hela huset? (Otur eller vad?)
Ja så var det i alla fall. Ett larm som går, fläkten på max i köket, oset från fritösen, Lidia som PLASKAR RUNT i bara t-shirt och genomvåta kisstrumpor samtidigt som jag försöker att hålla henne från att smutsa ner golvet i hela lägenheten och ringer till Silvia på mobilen för att kunna stänga av det satans larmet! Jag lyckas inte ens med Silvias guidning stänga av larmet eftersom hon inte vet riktigt hon heller.
Jag ger upp och går för att tvätta Lidia och golvet. Medans jag yr omkring med golvmoppen lyckas Lidia slå in fel pinkod på min spanska mobiltelefon så att det enda den säger är "Blocked permanently call operator". Yeah Great! Nu kan jag inte ens ringa till någon! Skickade ett sms från min svenska mobil till min bäste vän (det spelar ingen roll vad du svarar bara att du svarar).
Och mitt i denna röra sitter Lidia på golvet och småpratar för sig själv och plockar med sina leksaker. Jag tar mig genast samman eftersom det är orättvist att jag fräser åt henne när det i själva verket är det gälla och oupphörliga ringandet av larmet som förstärker mitt tinnitus något så vansinnigt att jag tror jag ska bli galen. Maten blir klar på några minuter och Lidia är på bra humör men vill helst inte äta (fast jag tyckte inte heller att hemmagjorda pommes och fiskpinnar var någon höjdare...ibland är de så märkliga).
Lidia beordrade mig att sitta hos henne och sjunga när hon skulle sova. Självklart gjorde jag det.
Imorgon kväll ska jag sitta barnvakt.
Inte veckan som kommer men veckan efter det hälsar Vidar på (och jag får visa lägenheten, jag har frågat nu)
Jag är lugn och glad.
Det är bättre än bara bra.
Jag säger som såhär
(ni känner nog igen det)
-Ordning är för idioter, ett geni behärskar även kaos.
Kommentarer
Postat av: mamma
ja, vad kan man säga? Fredagen den 13:e eller ej. Allt som inte är dödligt härdar....du löste ju situationen på ett bra sätt ändå tycker jag. Kramis
Trackback
