Dunk, dunk
Igårkväll hördes ett dunkande ljud som påminde mig om när två kvinnor nedanför på gatan hade blivit utelåsta mitt i natten. Det dunkade ihärdigt någon minut och gjorde sedan ungefär lika långa uppehåll. Det började runt tio på kvällen och fortsatte med längre och längra uppehåll ända tills tvåtiden någon gång (sa Silvia imorse). Det var riktigt irriterande, till och med Vidar hörde det dova ljudet när vi pratade på skype och jag var tvungen att gå upp och kika ut i trapphuset en gång (vilket är starkt gjort med tanke på min mörkrädsla) men jag såg inget och det hördes inte tydligare heller. Silvia skickade sms vid elva eller så och frågade om det var JAG som förde oväsen!
"Nej." sa jag, lite stött men skrattande, "Jag vet inte vad det är."
Hur det nu var så slutade det till sist och jag somnade.
Vissa dagar blir allt lite fel fast bra ändå.
Idag var en sån dag. Det började med att när jag kom ner för att väcka Lidia så låg även Silvia fortfarande och sov. "Nej, jag har inte fått sms om att jag skulle komma om en timme istället...". Silvia sa att hon var ledsen för att jag fått gå upp tidigare än nödvändigt men jag bara log och sa att det inte gjorde något (jag brukar göra så).
Sedan åt jag frukost och bytte om lite, det var allt jag han med innan den där timmen gått.
När jag kom in i Lidias rum så luktade det, nej det STANK som tigerbalsam i hela rummet! Det var nästan så att ögonen tårades och jag förstod plötsligt vad lerkruset jag sett kvällen innan var till för. Jaa...ingen kan väl vara täppt i näsan om man sover med en sån stark doft av linement i närheten. Lidia skötte sig ganska bra (hon blev bara lovad en docka av sin mamma om hon slutade gråta och tog på sig jackan), men hur det nu var så tog det tid ändå och klockan var nästan tio när jag var på väg tillbaka efter att ha lämnat Lidia på barnskolan (jag brukar gå kvart i). Men istället för att drabbas av den stress jag brukar lida av under tidspress så tänkte jag att det ju vore ett bra tillfälle att testa mitt hyrcykelkort som jag inte använt ännu.
Det gick jättebra att låsa upp en cykel med kortet och köra iväg. Det sög lite i magen och jag log barnsligt brett av känslan av frihet (mmja, även om den känslan bara varar i en halvtimme när man vet att det kostar pengar efter 30 min). Visst är det en fantastiskt smart idé med de där cyklarna. Det sämsta med dem är väl att det bara finns ett visst antal cykelställ, och cykelstället i centrum var fullt så jag var tvungen att cykla runt och leta efter ett ställ det fortaste jag kunde för att slippa betala enbart för att alla cyklar till samma ställe på morgonen. DÅ var jag faktiskt stressad eftersom min kurs redan börjat och jag snart skulle åka på att betala.
Well till slut kunde jag ställa ifrån mig den -utan att betala men jag kom en halvtimme för sent till kursen och fick inget ordentligt gjort eftersom det tog en timme att bara lugna ner sig efter språngmarschen från det något mer avlägsna cykelstället. Imorgon ska jag nog försöka mig på den där helkroppsstatyn tror jag. Det blir nog svårt. *ler* När jag kom ut på gatan igen efter kursen så fick jag ett infall och gick in i bokhandeln runt hörnet och köpte en bok. Den jättetrista linsröran som Silvia gjort iordning åt mig igår smakade märkligt nog bättre idag och jag är allt som allt riktigt nöjd med min dag hittills.
Åh just det, det där mystiska dunkandet ja!
Silvia blev förmodligen mer störd än jag av det där dunkandet (eller om det kan ha varit Lidia som blev störd) såhon ringde polisen till sist. Det visade sig att det var en ensam dam, vars toadörr hade gått i baklås tidigt på kvällen. Ingen annan hade nyckel till hennes lägenhet så brandkåren var tvungen att kallas dit och de kunde slå sönder en ruta på balkongen och för att kunna komma in och bryta upp dörren för att släppa ut henne. Så, min asociation till kvinnorna som blev utelåsta den där andra gången var inte helt fel, bara det att den här kvinnan blev inlåst istället.
Jag länkar till en lite passande serie här: http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=rocky&count=0&date=20091110
Och till sist vill jag säga; hellre utelåst än inlåst!
Nu ska jag skriva en sång till friheten :)
Peace
