saltglad

Det är den första oktober. Jag sitter på en takterass i solen med en liten cervecita (öl) och fläktar mig med min solfjäder. Vi har lite avslutningsmys med medelnivågrupperna i spanskakursen och både lärare och elever är med. Jag lyssnar på sorlet omkring mig och försöker sätta mig in i de olika diskussionerna. Lyckas faktiskt riktigt bra, vilket gör mig nöjd. På onsdag har jag varit här i två månader. Det känns länge men samtidigt har det gått fort. Augusti varade en evighet medan september bara försvann.
Om tre och en halv vecka kommer min älskade familj hit och hälsar på mig. Då ska jag visa dem allt.

Abuela Marife har redan börjat planera julen. Hon frågade häromdagen om jag ville åka hem och fira men jag svarade nej. Hon blev upplivad av att jag ska följa med dem och fira julen utanför Madrid.

Det var faktiskt så att jag först funderade på att åka hem. Men ju mer jag tänkte på det desto säkrare blev jag på att det bara skulle bli jobbigt att slita sig och resa iväg en gång till, dessutom så kostar det pengar och så vill jag ju se hur man firar jul i Spanien! Det är ju en del av kulturutbytet.

Idag har jag lyckats manövrera Lidia. Hon började lite kinkit med att gråta utan att jag hade den b l e k a s t e  aning om varför. Men det ordnade upp sig och jag fick massa pussar och kramar och vi busade, dansade och lekte så vilt att jag slog knät i ett av handtagen i köket så att det började blöda (haha så går det när man är så stor att knäna slår i när man åker "motorcykel" i köket).
Hade jätteroligt och jag har skrattat mycket både med Lidia och med människorna på språkskolan.

Puss och godnatt