saltglad

Jag har jobbat tolv timmar i sträck. Men det känns inte som ett jobb när man blir bjuden på mat och drinkar på restaurang mesta tiden. Det gick jättebra att vakta Lidia när Alberto var hemma. Han badade bastu och satt vid sin dator.
På middagen var det bara vuxna män, några barn och så jag. Jag hade svårt att hänga med eftersom jag inte riktigt smälte in i något av gängen. Den äldsta tjejen (kanske 13-14 år) bar omkring på Lidia nästan hela tiden, så jag satt mest bara och försökte snappa upp ord i männens konversationer. Det är inte lätt. En av dem sa plötsligt mitt namn mitt i en mening. Jag tittade upp och fick förklarat att vi kunde ha ett "cambio", ett byte, där han får öva engelska och jag spanska. Vi får väl se hur det blir. Han är ju en kompis till Alberto. Dvs. medelålders.
Känns lite nice ändå att jag är bättre på engelska :)

Lidia har sagt många gånger att hon älskar mig mycket. Hon gör det allt oftare. Kryper upp i knät, kastar sig runt benen eller tar tag och hänger sig i armarna. Det är underbart. Men samtidigt blir hon elakare. Tur att jag numera har vett att inte ta det på allvar. Hon menar det inte, det är bara hennes sätt att säga att något inte behagar henne.
Jag känner mig extra älskad idag.

Det blev ett kort inlägg men nu ska jag sova lite.
Glad.
Långa nätter.