saltglad

"Vilken dag! Flaggorna vajade i vinden! Orkestrar spelade! En stor parad tågade in på arenan. Först kom banderiljärerna, och sedan pickadorerna, och sedan matadoren, den stoltaste av dem alla! Och sedan kom tjuren! Och ni vet ju vem, eller hur? Mhm, just det, Ferdinand."

Folk är och har alltid varit fascinerade av styrka och mod. Superhjältar som alltid vinner och som förgör sina fiender. I Grekland, Italien och Egypten var det under antiken populärt med gladiatorspel, där människor frivilligt eller med tvång kämpade för sina liv mot vilda djur eller mot varandra. Djurhetsning var populärt även i Norden under 1700-talet, då man hetsade björnar, tuppar och hingstar mot varandra. I Spanien, Frankrike, Portugal och vissa ställen i Latinamerika är det fortfarande populärt med djurhetsning i form av tjurfäktning eller
Corrida de toros som det heter på spanska.

Den spanska riddarspelsvarianten kom under medeltiden och är fortfarande stor som nöje. Att vara matador medför en hög status och eftersom kärt barn har många namn kallas matadorer även för toreros eller espadas. Skådespelet är indelat i fyra olika moment (suertes):
1, Suerte de capa -Matadoren har till sin hjälp ett antal bandrilleros som hetsar tjuren inne på arenan för att matadoren ska kunna få se vilken attackteknik den här tjuren har. Banderiljärerna har lila skynken eller mantlar till sin hjälp.
2, Suerte de picar -Picar kan som verb betyda att man t.ex. sticker eller knuffar någon i det här fallet betyder pica lans. Två picadores kommer inridande på varsin "madrasserad" och "uttjänt" häst. Picadorernas uppgift är att försvaga tjuren genom att sticka sina lansar i djurets rygg.
3, Suerte de banderillas -Banderiljärerna återvänder till fots för att sticka in hullingförsedda (alltså typ krokar) spjut mellan skuldrorna på tjuren. Dessa kallas för banderillas och är ofta utsmyckade och färgglada, då de får sitta kvar i djurets rygg under resten av tiden!
4, Suerte de matar -Så var det till sist dags för matadoren att ensam med sitt röda skynke (muleta)tampas mot den redan trötta tjuren. Hans uppgift är att döda tjuren med sin värja genom att sticka den mellan skuldrorna på djuret. När detta är gjort släpas tjuren ut från arenan med hjälp av en mulåsnespann.

I Frankrike finns det en oblodig variant där tjuren har en kokard i pannan som matadoren ska ta och i Portugal är det förbjudet att döda tjurarna.

Tjurarna är nästan alltid svarta till färgen, snabba och kraftfulla. De avlas fram på särskilda ranscher och är ämnade att vara extremt aggressiva. De tas i bruk vid ungefär 4 års ålder men för unga tjurfäktare som ännu inte nåt matadorstatus förekommer "övning" med yngre djur.

SÅ borde jag se denna aggressiva form av slakt för kulturens och nyfikenhetens skull eller är det fullständigt oacceptabelt? Har hittills bara sett två matadorer stångas från medvetande på TV nyheterna och en hel skock med tjurar som kommit lösa och jagade publiken.
Javisst, det är en lek på liv och död.

Kom gärna med synpunkter. Jag gillar diskussioner!

Och så skickar jag med ett klipp på Ferdinand...
http://www.youtube.com/watch?v=koQFJ_YqvsA