saltglad

Byssan lull koka kitteln full
En man sover utanför porten
Hans hud är av brunt pergament
som någon knölat ihop och försökt att släta ut igen
Håret ser ut som den vita stoppningen i kudden han inte har.

Byssan lull koka kitteln full
En flicka nattas till sömns i sitt eget rum
Kinderna stryks lätt av en hand
Det blanka håret flyter över hela kudden
Hon är arg när hon vaknar.

Hur tänker mannen utanför porten när jag kliver ut med barnvagnen och den ilskna flickan?
Tacksamhet är något man har svårt att förstå sig på när man har allt.
Barn i synnerhet greppar det inte.
Kan man klandra dem?

Nej, jag tror inte det.
Men ändå...