saltglad

Vilken tröttsam dag.
Vaknade kl.8 och gick upp och gjorde frukost. Lidia var redan påklädd och klar imorse också (hurrahurra)! Vi gick till barnskolan och sedan gick jag och köpte block, penna, sudd och vässare. Fick sms att min lunchkompis amerikanen mådde dåligt, hon är nästan säker på att hon fått salmonella! Så lunchen blev förstås inställd.
Jag gick hem och åt en andra frukost, myyys!

Gjorde lunch vid halv två (micro...) och stegade raskt iväg mot centrum (i HÖGT TEMPO tar det 35-40 min, så det är en bit). Hade lektion. Hela min klass är utbytt. Idag var det jag, en backpackertjej från Australien och en engelsman i femtioårsåldern. Jag var riktigt bra idag. Vet inte om det är inbillning men den här veckan har det känts som om den manlige läraren iakttagit mig. (De är lärarstuderande så de är rätt unga allihop).
Lämnade som vanligt lektionen tio min för tidigt för att hinna springa tillbaka och hämta Lidia till kl.17.00.

Hon var sur när jag kom. Det enda hon ville göra när hon kom hem var att se på tv, vilket hon inte fick och därmed grät hon krokodiltårar i protest. Sedan skulle hon bada, vilket innebar mer krokodilgråt. När hon väl var i fick jag lyfta upp henne till toan tre gånger, men varje gång ångrade hon sig så fort hon satt sig. Jag gjorde precis som vanligt när jag skulle tvätta hennes hår och fick ett illtjut som svar på den handlingen. Jag tror att hon spräckte mina trumhinnor. Sedan bajsade hon i alla fall i vattnet så jag fick upp med alla leksaker, unge och byta vatten, skölja av och börja om på nytt med gnällgråt för att hon inte ville bada. 

Till sist klart. Dags för nästa moment, kliva ur badet, även detta med högljudda protester. Hon grät krokodiltårar för att hon var naken (igår grät hon för att hon påstod att badkaret hade skadat sig, sedan ändrade hon sig till att hon hade skadat sig på badkaret. Ren lögn. Hon ljuger jämt om att hon gjort sig illa för att hon vet att hon får uppmärksamhet då).
Hennes mamma har fått för sig att jag ska torka Lidias hår med hårfön efter badet. Detta är INTE omtyckt, och jag önskar att jag kunde strunta i det, faktum är att jag tycker det vore bättre om de klippte håret på ungen, det är jättelångt! Jag fann ingen annan råd än att muta henne med lite film, så jag satte på mickey mouse (efter att Lidia gnällgråtit för att hon inte fick ta med sig alla sina leksaker ut i vardagsrummet, i soffan, framför TV:n)medan jag fixade maten.

Sedan vägrade Lidia att sitta i sin barnstol. (Självklart grät hon lite och lade sig på golvet igen när filmen "gick sönder"). Hon sparkade och sprattlade och grät så jag kunde verkligen inte. Hon fick sitta i mitt knä istället. Ett tag gick det bra, sedan sprang hon runt och lekte. Jag tycker inte att barn ska springa runt och äta egentligen, men jag orkade faktiskt inte bråka mer, hon åt ju i alla fall, vilket var mer än hon gjorde igår.

Det gick relativt smärtfritt att byta om till pyjamas, men sedan krokodilgrät hon stötvis och gnällde att mamma inte var där. Sa åt mig att jag skulle "gå till mitt hus, hos hunden" att mamma skulle komma snart och att jag skulle gå min väg. Ja, då var faktiskt mitt tålamod slut, så även om jag så väl vet att hon inte menar det så sa jag "jaha, du vill att jag ska gå, okej. Hejdå! godnatt! ses imorn!"
Men då grät hon såklart för det istället. Elaka jag. Till slut fick jag henne att sluta gråta iafl.

Klockan tio över tio kom pappan hem. De här dagarna tar kol på mig.

Fick dessutom veta att jag troligtvis kommer att få sitta barnvakt extra den här helgen eftersom pappan tydligen fyller år och de ska gå ut och fira. Jag kommer att kunna sitta och se på en film eller vid datorn, det är bara så att någon ska kunna höra om Lidia vaknar eller så tror jag. Well, hon är snäll när hon sover. Eller nästan hela tiden när hon inte gråter.