mest bra
Spanjorer är lustiga.
Det är inte bara det där med att man aldrig kan vara säker på vilka tider som gäller eller vad som kommer att hända. Det är liksom inte så stor vits med att försöka ha koll på allting när planerna ändå ändras i sista sekunden. I början hade jag jättesvårt att slappna av på grund av mitt kontrollbehov som inte tillfredställdes. Men efter två månader har jag vant mig vid det. Jag vet att ingen begär att jag ska veta vad som ska hända innan de talar om det -logiskt! Så därför får de väl skylla sig själva om de inte berättar saker för mig i tid. Jag har inga bevis, men jag tror att spanjorerna själva tänker så. Man kan säga en tid bara för att men sedan kommer man ändå när man är klar.
well, anledningen till att jag kom på det här just nu är att Lidias kusin, Mercedes, som jag träffade i sommarhuset och umgicks lite med, sa att hon skulle ringa mig "mañana yesterday". Detta var för lite drygt en vecka sedan tror jag. Kl.03:39 fick jag sms där hon bad om ursäkt för att hon inte ringt. Hon förklarade att en släkting dött och hon var i en annan stad med sin familj. Men hon skrev att jag inte är ensam och att vi ska ses när hon kommer tillbaka hit.
Varför kommer man på att skriva det klockan tjugo i fyra natten mellan söndag och måndag...?
Spanjorer är lustiga.
---------------------------------------------------------------------
Lidia har varit jättegullig hela dagen. Silvia berättade att hon mer eller mindre propagerat för snällhet och lydighet hela helgen, och det verkar ha fungerat. Idag var en såndär dag då Lidia själv sa att hon VILLE bada och VILLE föna håret med hårtorken och berömde mig för att jag fönade så BRA och att min mat är så GOD och hon tog mig i handen och skrattade och pratade och...
...på kvällen, när vi åt kvällsmat, sa hon
"Tu te llamas mami"
(du heter mamma)
Jag känner mig så splittrad när hon säger så. Det har hänt en eller två gånger förut. Jag tror att det skulle krossa en mammas hjärta att höra sitt barn säga så till en annan...
samtidigt blir jag lite varm om hjärtat, för då vet jag att jag har nåt fram till henne. Omtyckt.
.:Ännu en av de saker jag inte säger:.
---------------------------------------------------------------------
Och till sist, Annica, jag behöver nog din hjälp för annars...
me voy a morir piensando a pretérito indefinido y imperfecto, qué lástima!
Det är inte bara det där med att man aldrig kan vara säker på vilka tider som gäller eller vad som kommer att hända. Det är liksom inte så stor vits med att försöka ha koll på allting när planerna ändå ändras i sista sekunden. I början hade jag jättesvårt att slappna av på grund av mitt kontrollbehov som inte tillfredställdes. Men efter två månader har jag vant mig vid det. Jag vet att ingen begär att jag ska veta vad som ska hända innan de talar om det -logiskt! Så därför får de väl skylla sig själva om de inte berättar saker för mig i tid. Jag har inga bevis, men jag tror att spanjorerna själva tänker så. Man kan säga en tid bara för att men sedan kommer man ändå när man är klar.
well, anledningen till att jag kom på det här just nu är att Lidias kusin, Mercedes, som jag träffade i sommarhuset och umgicks lite med, sa att hon skulle ringa mig "mañana yesterday". Detta var för lite drygt en vecka sedan tror jag. Kl.03:39 fick jag sms där hon bad om ursäkt för att hon inte ringt. Hon förklarade att en släkting dött och hon var i en annan stad med sin familj. Men hon skrev att jag inte är ensam och att vi ska ses när hon kommer tillbaka hit.
Varför kommer man på att skriva det klockan tjugo i fyra natten mellan söndag och måndag...?
Spanjorer är lustiga.
---------------------------------------------------------------------
Lidia har varit jättegullig hela dagen. Silvia berättade att hon mer eller mindre propagerat för snällhet och lydighet hela helgen, och det verkar ha fungerat. Idag var en såndär dag då Lidia själv sa att hon VILLE bada och VILLE föna håret med hårtorken och berömde mig för att jag fönade så BRA och att min mat är så GOD och hon tog mig i handen och skrattade och pratade och...
...på kvällen, när vi åt kvällsmat, sa hon
"Tu te llamas mami"
(du heter mamma)
Jag känner mig så splittrad när hon säger så. Det har hänt en eller två gånger förut. Jag tror att det skulle krossa en mammas hjärta att höra sitt barn säga så till en annan...
samtidigt blir jag lite varm om hjärtat, för då vet jag att jag har nåt fram till henne. Omtyckt.
.:Ännu en av de saker jag inte säger:.
---------------------------------------------------------------------
Och till sist, Annica, jag behöver nog din hjälp för annars...
me voy a morir piensando a pretérito indefinido y imperfecto, qué lástima!
Kommentarer
Postat av: Simone
Jag förstår bara om du skriver på svenska eller tyska. För annars brister mina språkkunskaper totalt. Hihi. Du är göllig.
Postat av: mamma
Det är klart att du inte kommer att dö för lite spansk grammatik, sötnos.
Postat av: Jonna
Nej, det menar jag inte heller. Jag kommer att tänka på det när jag dör!
Postat av: .c
spanjorer? jag tycker mest det påminner om väldigt precis mig, jag... och jag, mig veterligen, är sådär svensk...
Trackback
