saltglad

Idag höll jag på att ge upp.
En liten stund höll jag på att bara vilja gå därifrån och inte försöka mer. Och varför?
Jo, för något så fjantigt som att jag verkligen inte kunde ett endaste dugg på lektionen idag. Helt plötsligt var det bara jag, en tjej från min gamla grupp och tre nya tjejer i klassen. Och de nya tjejerna var på en högre nivå än vi andra. Så, när jag gick därifrån var jag så frustrerad att jag nästan hade en klump i halsen.
   -Men hallå! Tänkte jag, vad håller jag på med? Det är väl inga problem, det var ju precis det här jag ville gå igenom för att jag inte kan det! Igår var lektionen för lätt och idag för svår. Men det blir ju så när man ligger mitt emellan två nivåer.

Det är ju precis samma sak att ligga mellan två skostorlekar. Antingen klämmer de litegrand vid tårna, eller så kippar de litegrand i hälarna. Men det är bara att gilla läget! Bättre att ta på sig lite för stora skor och växa i dem har jag alltid tyckt (jag har hittat skor från högstadiet som jag fortfarande inte har vuxit i).

Så, jag slutade upp med att tycka synd om mig själv för att jag var sämst och såg fram emot att sätta tänderna i verben för att kunna visa att jag lärt mig något och för att vara bättre imorgon!

På vägen hem var det en man som leende kommenterade mina hjärtsolglasögon, två killar utanför en port som ropade 'guapa' när jag gick förbi och en kille som vinkade från en bil när han körde förbi övergångsstället. Åh, vilken självförtroendeboooooost!

Både Silvia, Alberto och Marife (mormodern) har vid flera tillfällen sagt att jag i december-januari kommer att prata och skriva väldigt bra på spanska. Silvia som rättar mina "vad-jag-har-gjort-idag-meddelanden" tycker att jag gör framsteg varje dag, Marife säger att jag kommer att prata bra för att jag inte har någon brytning eller accent! Och Alberto har gått över från att bara prata engelska med mig till att prata spanska, men han pratar andaluz (söderdialekt) som är svårare att förstå, till skillnad från Silvia, hennes föräldrar och syster som är från Madrid och pratar mycket renare 'skolspanska'.
Beröm gör mig mer motiverad.
Jag är supertaggad!
Nu kör vi järnet med de spanska verben! Pretérito indefinido här kommer jag!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------

För övrigt så längtar jag till sista veckan i oktober då min familj kommer och hälsar på. Det ska bli så roligt att se er igen och nästan ännu roligare att få visa er allting och dela min värld med er!
Hela mitt hjärta