saltglad

Ibland vet man inte alls hur man har det. Man känner sig så liten för att världen är så stor. Det är bara i en större stad man kan känna sig så ensam med så mycket folk omkring sig. Man är liksom bara en i mängden. Det bor 8 miljoner invånare i regionen Andalucía. 
I staden Sevilla bor det 706 100 personer.

Var i shoppingcentrat här närmast och kikade. Hittade några guldkorn men dit ska jag gå någon dag när jag har lite mer än 15€ med mig...för man känner sig ganska fattig när allt man har i väskan är de där två sedlarna. Så jag har ägnat ca. 2 timmar åt "fönstershopping".
Hittade H&M, MCdonald's, MNG, ZARA och the body shop! Men mina favoriter är helt outstanding Pull&Bear, stradivarius och oysho. 

Gick hem och räknade pengar (efter att jag strukit Lidias tvätt, plockat ur diskmaskinen och snicksnackat lite med städerskan som pratar med så grov söderdialekt att jag inte fattar ett jota. Blir lite bortskämd eftersom Silvia är från Madrid)...och fick svart på vitt att jag faktiskt inte är så fattig som jag gått runt och inbilat mig idag. Å andra sidan var det nog bra att bara titta först. Annars hade jag handlat mycket som jag kanske egentligen inte vill ha. efter att ha haft samma fyra t-shirtar i tre veckor så är mitt HA-BEGÄR stort. Jag dreglar vid tanken på nya kläder!
Imorgon kanske... till helgen ska jag nog unna mig att ta en Café con Churros nere på hörnet.

Maten jag ätit här:
Friterade småfiskstimm, friterade bläckfiskringar, friterade små bläckfiskar, potatischips, krocketter (friterat potatismos), jamón (RÖTT kött!), tonfisk, korvar, pasta, vitt bröd, vitt bröd, vitt bröd, mjölk som smakar grädde och klarar sig oöppnad i tre månader, konservmat..., friterad deg (churros, till frukost), yoghurt i små portionsförpackningar (det finns inte i literformat).

Silvia kan inte laga mat. Hon och Alberto äter oftast inte hemma. Det är bara Lidia, och så jag...så "råvarorna" är inte sååå roliga.
Maten var bättre på playan när abuela lagade.
Men inte som mammas.