relativt
Det har börjat dugga igen. Om det är profetiska tårar inför det lilla missödet som snart kommer att inträffa eller om det är själva orsaken vet jag såklart inte. Allting kan vända så snabbt. En blå himmel kan plötsligt vara täckt av moln. Ett par hela jeans kan på mindre än en sekund vara trasiga och fläckiga av blod och smuts. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, regnhalt underlag och ett lutande tak med fel skor på fötterna. Jag han inte ens fatta vad som hände förrän jag kört knät i stengolvet och tagit emot mig med armbågen för att skydda kameran som en fågelunge i mina händer.
Någon helt annanstans, i exakt samma ögonblick, dog människor av svält. Någon körde av vägen, någon är allvarligt sjuk...
Jag reser mig försiktigt och linkar in för att tvätta såret. Kameran är oskadd och jag kan köpa ett par nya jeans imorgon.
Om det duggade tårar, så var det inte för min skull.
Jag tänker i varje fall tycka lite synd om dig, alla behöver det ibland och trasiga jeans är ju ingen höjdare även om det är relativt ofarligt.
Kram
