saltglad

Alldeles för ofta somnar man med en helt annan än den bra känsla man vaknade med. Igår blev mitt goda humör förstört av motgångar redan innan frukost. Jobbigt såklart men i slutänden tror jag att det enbart var positivt. Förutom att det kändes som att jag skulle explodera som en irriterad röksvamp av minsta lilla obekväma feltramp när jag gick för att hämta Lidia på dagis så kände jag mig bra. Ilska är lättare att vända till sin fördel än vad vanlig obekväm ensamhet är. Jag vet förstås inte om Lidia kände krutlukten när jag hämtade henne eller om det var hennes dåliga humör från morgonen som blommade upp igen när jag kom och störde mitt i leken (igen). I alla fall så satte hon sig på tvären och jag blev direkt lika irriterad som om jag fått ett lite för stort fiskben i halsen. Först vägrade hon att prata med mig på vägen hem, sedan gallskrek hon att jag inte fick öppna ytterdörren (nähe, ska vi stanna i trapphuset resten av dagen då menar du?!), sedan slängde hon sig på golvet för att jag inte skulle kunna ta av henne ytterjackan men då fick det minsann vara nog.
Ja, jag utnyttjade mitt övertag i storlek och styrka för att ta av henne jackan och skolförklädet medans hon gallskrek på golvet. Hon slutade efter en stund och kom och bad mig leka med hennes motorcykel. Vid kvällsmaten blev hon buren till "skamvrån" två gånger. Hon hade inte gjort något jättedumt egentligen men om man talar om vart gränsen går och man ser att hon kikar på en i ögonvrån för att hon VET att hon går över den så ska man banne mig visa att man menar vad man säger. Efter det fick jag mer respekt.

På kvällen kände jag mig mycket gladare eftersom min irritation vänt till något positivt. Mina lakan var kalla och nästan fuktiga av kondens (ja det blir så när det enda friskluftsintagen i lägenheten är fönstren och det är lite för kallt för att man ska kunna ha dem öppna hela tiden) så jag tog in hårfönen och blåste täcket lite med den. Jag kände mig smått ondskefull när jag tjugo över elva hörde ett halvkvävt "Oh, no..!" ute i hallen när det upptäcktes att jag tagit med mig hårfönen och släckt lampan i mitt rum.
Ha Ha, tänkte jag skadeglatt, ni har haft hela kvällen på er att duscha. Nu vill jag sova så jag tycker faktiskt att det kan kallas hämnd att gömma fönen när ni låter vattenpumpen hålla mig vaken efter halv tolv.
Respekt? Nej nu är det ett tyst krig.
Idag vann jag.