saltglad

Kommer aterigen pa mig sjalv med att forsoka gora fem saker samtidigt (vilket resulterar i en halvaten brodskiva pa skrivbordet, harfonen framlagd men haret blott, sangen halvbaddad, golvet visserligen helsopat men i alla fall, datorn star pa(forhoppningsvis blir det inget halvskrivet inlagg) och lite allmant plockande av grejer fram och tillbaka).
Det ar inte bra.
Det ar ett stressymtom.
Och nu hor jag staderskan i hissen... Gah!
Andas!

/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Jag horde stegen i trappan sa jag oppnade dorren innan nagon han plinga pa. Staderskan Kina kompanjerad av Silvia i bara pyjamas tittade lite forvanat pa mig (det ar inte alla som kan veta nar det kommer nagon och oppna i exakt ratt ogonblick).
-Oj, hej, pakladd och allt! Sa Silvia och det lat som om hon forvantat sig att jag skulle ligga och sova medans Kina stadade.
Aja, nu ar jag uppe i alla fall. Pakladd och frusen med raggsockar och dubbla koftor (Silvia hade skrivit en lapp och bad mig, forutom att badda sangen och halla ordning varje dag, att lagga fjarrkontrollen till ACn i hallen och att inte ha den pa hela dagen utan bara en stund pa kvallen/natten eller sa, fast jag fros ju redan innan). Mitt rum ar iordning, det behover bara torkas av lite harinne. Det kanske jag hinner sedan nar Kina ar klar med stadgrejerna. Roberto skulle komma och skruva upp micron pa vaggen ocksa.
Vid elva eller sa (kanske) kommer Marian for att laga mat. Jag ska hjalpa henne lite. ...fast det ar bara en timme kvar. Josses.
Jo, jag ar nervos.