sambos?

Amerikanskorna har bott här i en och en halv vecka nu. Jag har börjat känna mig smått obekväm. Det är irriterande att känna sig besvärad när man rör sig i det som ska föreställa ens "hem". Men det är faktiskt så det är, vi blir besvärade i varandras sällskap.

Vårt första problem är väl att vi nästan aldrig ser varandra, det är i stort sett bara vid siesta och när vi sover som vi är i lägenheten samtidigt. Jag äter när jag blir hungrig vilket brukar vara innan de kommer från sin lektion. De första dagarna gick jag och satte mig med dem när de åt och försökte på ringrostig engelska (jag blandar ihop språken!) starta ett samtal. Visst, de svarar artigt och har ställt en eller annan motfråga men i stort sett har det varit jag som har fått hålla i samtalet. I slutänden orkar inte jag det.

Man kan skratta åt att det gick nästan fyra dygn utan att jag såg dem alls. Jag hörde dem bara när de kom och gick. I förrgår satt dem vid tvn och åt och gjorde läxor när jag slutat jobba på kvällen.
"Estais bien?" frågade jag, mår ni bra?
Först verkade det inte som om de fattade att jag pratade med dem och sedan fick jag upprepa min fråga för att de inte förstod vad jag sa (jag har problem med att stänga av spanskan numera, det tycker jag är positivt). De tittade bort från tvskärmen tillräckligt länge för att hinna säga Yes innan de åter ägnade sig åt sina sysslor. Jahapp tänkte jag och lyfte på ögonbrynen lite när jag gick in till mig. Jag Hade faktiskt tänkt starta en konversation, men egentligen var jag inte på humör och dessutom så försvann orken totalt när de visade ungefär Noll intresse för mig. Äe, då kan det faktiskt kvitta.

Så, numera är det så pass fånigt att vi i stort sett undviker varandra. Jag har slutat att orsaka en pinsam tystnad dem emellan genom att joina när dem äter och de har aldrig kommit till mig för att prata (förutom när de frågat om internet, vattenpumpen eller liknande) så för deras del är det inte så stor skillnad. Vi hälsar på varandra i dörren ibland. Silvia bara skrattade och skakade på huvudet åt det. Detsamma gör jag.


Kommentarer
Postat av: Veronica

Trist att de är så osällskapliga...

2010-01-20 @ 17:22:43
Postat av: mamma

håller med Veronica. Riktigt osociala verkar de vara.

2010-01-20 @ 17:30:39
Postat av: Eva

Man undrar hur en del är funtade...

Strunta i dom, det är INTE Dej det är fel på Jonna!

Kram på Dej!

2010-01-20 @ 21:24:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0