saltglad

Att vakna klockan fem på morgonen av att man drömt att man mådde jävligt illa för att sedan upptäcka att det inte alls är någon dröm är INTE kul. Jag låg som en boll och tryckte knäna mot magen för att lindra magknipet. Tjugo minuter senare var jag bara tvungen att gå upp och rusa till toaletten (jag ska försöka bespara er detaljerna). Samma sak upprepades en timme senare men då trodde jag även att magsyrorna frätt upp hela halsen och jag fick skakande och likblek lägga mig på knä och sanera både köket och badrummet (om man frivilligt är beredd att lägga sig på golvet inne på vår toa så... mår man dåligt. Jag tog med den lilla bajlan in i mitt rum och den användes efter att jag rest mig för att hämta vatten och febertermometer.
Skickade sms till Silvia att jag inte kan jobba idag.

Nu har det gått så pass långt att jag kan sitta upp utan att överväldigas av illamående. Ryggen värker av att ha legat ner så länge men jag vågar inte gå upp och hitta någon blåbärssoppa (GAH! lägger mig ner igen). Det är så jäkla obehagligt att kräkas så jag vågar inte riskera att göra det igen *gnäll*

Så här är jag nu, i sängen, torr i munnen, behov av en dusch, med huvudvärk och 38,4 gradig feber, rädd för att kräkas om jag ändrar ställning från vågrät. Kul, kul dag.